Arto Jääskeläinen: Borde valkretsindelningen vid riksdagsval ändras?

fi  |  sv

Den offentliga debatten om hur väl valsystemet vid riksdagsval fungerar har pågått i flera årtionden. Enbart under de senaste 20 åren har behovet att ändra på valsystemet behandlats i minst fyra olika kommittéer, men arbetet har hittills inte lett till något resultat. 

Vad är det då för fel på systemet? Det finns två problem som båda beror på att man vid finska val tillämpar det så kallade proportionella valsättet, vilket i och för sig är helt förnuftigt. I praktiken betyder detta att om ett parti får till exempel 20 procent av rösterna, får det också 20 procent av mandaten.  

Det första problemet är att fastlandets 12 valkretsar är av mycket olika storlekar. Indelningen i valkretsar fastställs enligt invånarantalet och som känt koncentreras befolkningen fortsättningsvis till de stora tillväxtcentrumen i Södra Finland. I nästa riksdagsval växer den största valkretsen, dvs. Nylands valkrets, ytterligare så att det från valkretsen väljs 36 ledamöter. Jämfört med de två näststörsta valkretsarna, från vilka det väljs 22 (Helsingfors) och 19 (Birkaland) ledamöter, kan det sägas att skillnaden är enorm. Därtill finns det sex medelstora valkretsar från vilka det utses 14-18 ledamöter. De minsta valkretsarna är Mellersta Finland (10 ledamöter), Satakunta (8) och Lappland (7).

Förverkligandet av proportionaliteten mäts vanligen med den så kallade dolda röstspärren. Den dolda röstspärren anger hur stor andel av rösterna i valkretsen ett parti ska få för att få minst en ledamot invald i riksdagen. Ju färre riksdagsledamöter det väljs från valkretsen, desto högre är röstspärren och tvärtom. I Nylands valkrets, som är den största, är den kalkylmässiga dolda röstspärren 2,7 procent och i den minsta, dvs. Lapplands valkrets, är spärren 12,5 procent. Skillnaden är betydande. Detta orsakar också det andra problemet:i d’Hondts metod som för närvarande tillämpas vid beräkningen av valresultatet förverkligas proportionaliteten sämst just i de minsta valkretsarna.  

Det finns många olika modeller som kan tillämpas för att utveckla valdatasystemet vid riksdagsval. En av dem är att skapa matematiskt sett lika stora valkretsar, t.ex. 12 valkretsar från vilka det väljs 16 eller 17 ledamöter. Detta är dock inte möjligt eftersom valsättet måste trygga den regionala representativiteten och i denna modell skulle valkretsarnas gränsar inte skulle följa landets etablerade områdesindelning och vara olika i alla val. Man måste också komma ihåg att det enligt grundlagen måste finnas minst 12 valkretsar. Erfarenheterna har också visat att väldigt radikala reformförslag inte brukar gå igenom. 

Jag har själv ett förslag till hur skillnaderna mellan de största valkretsarnas storlek och även de dolda röstspärrarna kunde jämnas ut och proportionaliteten i de tre minsta valkretsarna förbättras. Förslaget är mycket enkelt och kunde genomföras enbart genom att ändra vallagen.  

Förslaget består av två delar: 
1. Nuvarande Nylands valkrets delas itu så att Esbo, Grankulla och Vanda bildar Huvudstadsregionens valkrets och resten av de nyländska kommunerna bildar Nylands valkrets. 
2. I de valkretsar från vilka det väljs högst 10 ledamöter (dvs. Mellersta Finland, Satakunta och Lappland) ska i stället för d’Hondts metod tillämpas St. Lagues metod, i vilken proportionaliteten förverkligas i något högre grad.  

Efter reformen skulle det finnas 13 valkretsar och de 10 största skulle vara nästan lika stora: Helsingfors (22 ledamöter), Birkaland (19), Nyland (18), Uleåborg (18), Egentliga Finland (18), Huvudstadsregionen (17), Sydöstra Finland (17), Vasa (16), Savolax-Karelen (15) och Tavastland (14). Den dolda röstspärren skulle variera från 4,3 till 6,7 procent 

Tillämpning av St. Lagues metod i de tre minsta valkretsarna skulle sannolikt inte ha någon större inverkan på valresultatet, men ändå vara ett steg i rätt riktning: Jag räknade resultatet av riksdagsvalet 2015 på nytt med St. Lagues metod och det ändrade resultatet i fråga om ett mandat i både Lappland och Mellersta Finland. I Lappland skulle mandatet ha gått till ett parti som fick 10 procent av rösterna och i Mellersta Finland till ett parti som fick 6,7 procent av rösterna. I verkligheten blev de helt utan mandat i dessa valkretsar i valet 2015.  

Riksdagen har under de senaste 20 åren flera gånger förutsatt dels att proportionaliteten vid riksdagsval ska förbättras och dels att en splittring av det politiska fältet förhindras. Mitt förslag kunde vara ett svar på dessa i någon mån motsatta målsättningar. 

 

______________________________

Arto Jääskeläinen är justitieministeriets valdirektör