Liisa Männistö: Erfarenheter av pilotförsöket med ett verktyg för bedömning barns rätt till delaktighet

 fi I sv

Barn har rätt att uttrycka sin åsikt i frågor som påverkar deras liv. Vuxna måste beakta barnets åsikt när de fattar beslut om barnets ärenden. De måste också berätta om beslutets innehåll så att barnet förstår vad det innebär.

FN:s konvention om barnets rättigheter är en människorättskonvention som gäller alla barn under 18 år. Enligt artikel 12 i konventionen har ett barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätt att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.

Hur tryggar den finska lagstiftningen barnets rätt att uttrycka sin egen åsikt? Vilka strukturer och förfaranden har vi för att trygga barnens rätt till delaktighet och inflytande? Är barnen själva medvetna om sina rättigheter och upplever de att kanalerna för deltagande fungerar? Bland annat dessa frågor togs upp i vårt projekt som genomfördes 2019 och där man pilottestade Europarådets verktyg för bedömning av barns rätt till delaktighet.

Finland pilottestade bedömningsverktyget som en del av sitt ordförandeskap i Europarådet

Finland var ordförande för Europarådet från november 2018 till maj 2019. Till prioriteringarna under ordförandeskapet hörde öppenhet och delaktighet samt ungdomar och förebyggande av radikalisering. Pilotprojektet för att testa verktyget för bedömning av barns rätt till delaktighet hade därmed en naturlig koppling till temana under Finlands ordförandeskap.

Projektet genomfördes i samarbete med organisationer

Justitieministeriet hade ledningsansvaret för projektet. Centralförbundet för Barnskydd rf och Mannerheims Barnskyddsförbund rf tog hand om intervjuerna med fokusgrupper för barn, vilket var en del av bedömningen. I projektet deltog också social- och hälsovårdsministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, inrikesministeriet, barnombudsmannens byrå, delegationen för etniska relationer och Finlands Kommunförbund.

Utmaningen var temaområdets omfattning

Området som bedöms med verktyget är ganska omfattande, eftersom beslut som gäller barn fattas såväl i frågor som gäller småbarnspedagogik och utbildning, socialvård, barnskydd, invandring och asylsökande som i ärenden som hör till straff- och processrätten. Temats omfattning och begränsandet av bedömningsområdet visade sig vara projektets största utmaning. I rapporten som nu ges ut bedöms förutom grundlagen över trettio lagar där det föreskrivs om utredning av barnets åsikt eller hörande av barn i ärenden som gäller dem. Utanför bedömningen blev ändå vissa viktiga områden, såsom funktionshinderservice samt lagstiftningen och förfarandena som tillämpas på den.

Också bristen på kvalitets- och resultatindikatorer var ett problem

Ett annat större problem var att man med verktyget bedömer uttryckligen lagstiftningen, förfarandena och strukturerna. Verktyget innehåller inga kvalitets- eller resultatindikatorer, så med det kunde man inte bedöma hur barns rätt att delta faktiskt förverkligas i Finland. Europarådet har preliminärt meddelat att arbetet för att utveckla verktyget fortsätter och förhoppningsvis betyder detta att man i framtiden får bättre hjälpmedel också för bedömningen av kvalitetsfrågor. Speciellt när det gäller utsatta barn, såsom barn som bor utanför sitt födelsehem eller barn med funktionsnedsättning, är det nödvändigt att göra en mer djupgående bedömning av hur deras rätt att delta tillgodoses på lika villkor.

Bedömningskriterierna var delvis för kategoriska och grova

Den tredje utmaningen var att bedömningskriterierna till många delar visade sig vara onödigt kategoriska och grova. Det är svårt att skapa tydliga och entydiga indikatorer – det vet ju alla som någon gång har deltagit i utvecklingen av olika bedömningskriterier eller indikatorer. För att inte tala om att mätarna ska lämpa sig för alla 47 medlemsstater i Europarådet.

Som exempel kan vi ta indikator 8 som gäller forum för barn för representativt deltagande på lokal, regional och nationell nivå. Om det inte finns något representativt forum för barn får medlemsstaten vitsordet 0. På denna punkt uppstår det ännu inga problem med bedömningen. Däremot får man vitsordet 1, om det finns ett forum på nationell nivå, vitsordet blir 2 om det finns forum på regional nivå och för att få vitsordet 3, ska det finnas lagstadgade forum i skolor, på lokal, regional och nationell nivå. Bedömningskriterierna beaktar inte till exempel det att strukturerna för deltagande är mycket olika på olika håll i Finland. Verktyget hjälper inte heller till att bedöma hur väl strukturerna över huvud taget bidrar till att förverkliga representativiteten – än mindre vilka resultat dessa strukturer ger.

Vad tar vi med oss från projektet och vad händer nu?

Med hjälp av Europarådets bedömningsverktyg lyckades vi sammanställa ett omfattande kunskapsunderlag som kan användas för att följa upp och främja barns rätt till deltagande i Finland. Verktyget är inte perfekt men det ger en bra referensram för bedömning av barns rätt till deltagande. Projektets styrgrupp konstaterade att verktyget är för tungt och belastande för att användas regelbundet. Det blir intressant att se hur Europarådet eventuellt vidareutvecklar verktyget och vid behov deltar vi också själva i utvecklingsarbetet.

I statsrådet pågår som bäst flera omfattande strategier, program och projekt som har direkta kopplingar till barns rätt att delta. Den nationella barnstrategin, strategin för information om barns rättigheter samt det riksomfattande programmet för ungdomsarbete och ungdomspolitik och det nationella demokratiprogrammet är exempel på åtgärder som bidrar till att främja barns rätt att delta. Den rapport som nu publiceras ger förhoppningsvis utgångspunkter och innehåll till dessa processer och bidrar till beredningen av dem.

Hur fick rapporten sitt namn?

Rapportens namn ”Vi hör utan att lyssna” är ett citat från Uleåborgs stads utlåtande till justitieministeriet om den första versionen av rapporten sommaren 2019. Jag tänkte på uttrycket medan jag gick igenom utlåtandena och kom att tänka på det igen när jag färdigställde rapporten. Jag tycker att det på ett utmärkt sätt sammanfattar budskapet i den över 200 sidor långa rapporten: vi har lagstiftning, strukturer och förfaranden för att höra barn, men ändå blir barnets röst och åsikt ibland ohörd. Mycket arbete återstår att göra för att trygga barnens rätt att delta.

 

-------------------------------------------------------------------------------

Skribenten arbetar i enheten för demokrati och val vid justitieministeriets avdelning för demokrati och offentlig rätt. Hennes arbetsuppgifter omfattar det nationella demokratiprogrammet och speciellt teman som gäller hörande av barn och unga samt deras möjligheter att delta.

 

Bedömningsrapport om barns rätt till delaktighet i Finland 

Nyhet: Utvärdering om barnets rätt till delaktighet i Finland