EU:s arvsförordning börjar tillämpas

I EU:s arvsförordning finns bestämmelser om vilket lands lag som ska tillämpas vid arvsfrågan och vilken medlemsstats domstol som är behörig i arvsfrågan. Förordningen innehåller också bestämmelser om erkännande och verkställighet av beslut om arv i EU-länder.

Huvudregeln är att domstolen i den medlemsstat där den avlidne var bosatt vid dödsfallet ska vara behörig när det gäller boutredning och arvskifte och att denna stats lag tillämpas. Arvlåtaren kan dock under sin livstid genom testamente förordna att lagen i den stat vars medborgare han eller hon är vid tidpunkten för sitt val eller vid tidpunkten för sin död ska tillämpas på arvet.

Till exempel om en finsk medborgare var bosatt i Spanien vid dödsfallet ska Spaniens lagstiftning tillämpas på arvet. Arvlåtaren kan dock genom testamente förordna att finsk lag ska tillämpas på arvet. För att få råd i arvsfrågor lönar det sig att kontakta en lokal jurist.

Ett europeiskt arvsintyg införs

I och med tillämpningen av arvsförordningen införs ett så kallat europeiskt arvsintyg med hjälp av vilket arvingarna, testamentsexekutorerna och dödsboförvaltarna kan styrka sin ställning och befogenheter i en annan medlemsstat. Detta gör det lättare att handlägga arvsfrågor i sådana fall då arvlåtaren hade kvarlåtenskap i flera EU-länder. Med hjälp av den kan arvingar till exempel hävda sina rättigheter vid arv i ett annat land.

Ett europeiskt arvsintyg kan ansökas först efter arvlåtarens död. Arvsintyget ska ansökas i det EU-land som är behörigt i arvsfrågan. Det är frivilligt att använda ett arvsintyg. I Finland utfärdas arvsintyg av Helsingfors magistrat.

Undantag

Alla EU-länder tillämpar inte den nya arvsförordningen. Förordningen tillämpas inte i Danmark, Storbritannien eller Irland.

Ytterligare upplysningar:
lagstiftningsrådet Outi Kemppainen, tfn 02951 50260 (e-post:fö[email protected]), och
lagstiftningsrådet Salla Silvola, tfn 02951 50314 (fö[email protected])