Nya vattenlagen träder i kraft vid ingången av år 2012
Den nya vattenlagen träder i kraft vid ingången av år 2012. Syftet med lagen är att trygga användningen av vattentillgångarna och vattenmiljön så att användningen är ekologiskt, ekonomiskt och samhälleligt hållbar, att förebygga olägenheter som orsakas av att vattentillgångarna och vattenmiljön används samt att förbättra vattentillgångarnas och vattenmiljöns tillstånd. Ändringarna syftar även till att göra lagstiftningen klarare och effektivisera behandlingen av tillståndsärenden.
Antalet tillstånds- och anmälningspliktiga projekt ökar något till följd av reformen. Tillståndsprövningen baserar sig på samma sätt för närvarande på en jämförelse av projektets fördelar och nackdelar som kompletteras av ett förbud mot att orsaka avsevärda skadliga verkningar.
Det nya är att muddring av ett vattenområde när mängden muddermassa överstiger 500 m3 i fortsättningen alltid kräver regionförvaltningsverkets tillstånd. Muddring av mindre än 500 m3 ska anmälas till närings-, trafik- och miljöcentralen (ELY-centralen).
Annan än obetydlig dikning ska anmälas till ELY-centralen. För dikning krävs regionförvaltningsverkets tillstånd, om dikningen kan leda till förorening av ett vattenområde eller medföra en skadlig förändring av ett vattendrag eller en grundvattenförekomst. Dessutom ska uttag av vatten som överstiger 100 m3 per dygn anmälas till ELY-centralen.
Den nya vattenlagen fick särskilda bestämmelser om bestående ändring av vattenståndet. Reformen syftar till att stöda projekt som gäller iståndsättning av vattendrag som kan förutsätta att medelvattenståndet höjs.
Definitionerna av rinnande vattendrag ändras. En del av rännilar definieras i fortsättningen som bäckar och en del av bäckar som älvar. Ändringen ökar antalet tillståndspliktiga projekt. Skyddet av naturliga bäckar effektiveras, eftersom det alltid behövs tillstånd för vattenhushållningsprojekt som äventyrar de naturliga förhållandena i en bäckfåra.
Inom vattenförsörjningen tryggas i första hand det lokala uttaget av vatten. Sist i företrädesordningen är uttag av vatten för andra ändamål än samhällets vattenförsörjning utanför orten, t.ex. för kommersiella ändamål.
Medborgarna ges bättre möjligheter att påverka inrättandet av ett skyddsområde för en vattentäkt. Utöver den som ansöker om tillstånd kan också berörda parter (bl.a. markägaren) och den statliga myndigheten kräva att ett skyddsområde inrättas.
Tillståndsförfarandet enligt vattenlagen förblir till största delen oförändrat. Syneförrättningen och slutsynen i samband med beviljandet av vattentillstånd frångås. Den projektansvariga ska i fortsättningen lämna en mer omfattande och detaljerad tillståndsansökan än tidigare för att utreda projektets konsekvenser och avgöra ärendet.
Ytterligare upplysningar:
lagstiftningsrådet Jari Salila (justitieministeriet), tfn 09 1606 7706, e-post: fö[email protected]
äldre regeringssekreterare Pekka Kemppainen (jord- och skogsbruksministeriet),
tfn 09 1605 2249, e-post: fö[email protected]
lagstiftningsrådet Tuire Taina (miljöministeriet), tfn 050 358 1359, e-post: fö[email protected]
Statsrådets förordning om vattenhushållningsärenden (PDF) bifogad till pressmeddelandet på nätet www.jm.fi