Maria Wakeham-Hartonen och Pauliina Meskus:
En demokrati som bygger på partnerskap

 fi | sv

När vi firar, gläder oss över vad vi har uppnått och förbereder oss för det nästa steget, brukar vi också stanna upp för att reflektera på vad vi har gjort, var vi är nu och vad vi önskar oss i framtiden. Just nu firas Finland 100-jubileumsårets riksomfattande demokrativeckor, som avslutas med ett festseminarium i Lilla parlamentet. De ovan nämnda frågorna diskuteras också i samband med firandet av demokrativeckorna, då det ordnas olika diskussionsmöten, medborgarråd, kommunalvalspaneler och seminarier runt om i Finland. Hur har den finländska demokratin byggts upp? Hur ser den ut nu och vad önskar vi oss av framtiden?

100 år av finländsk demokrati

I februari publicerade statsrådet sitt demokratipolitiska handlingsprogram, som ger en omfattande överblick över den finländska demokratins nuläge. Handlingsprogrammet är en fortsättning till statsrådets demokratipolitiska redogörelse från år 2014, och det syftar till att främja och konkretisera medborgarnas möjligheter att delta och påverka enligt 14 § 4 mom. i grundlagen. Rätten att delta och lika möjligheter att påverka hör till vars och ens grundläggande rättigheter. De är också av betydelse för förverkligandet av många andra grundläggande och mänskliga rättigheter och tryggandet av medborgarnas välfärd.

Finland har en fin historia som ett föregångarland i frågor som gäller demokrati, jämlikhet och lika möjligheter att delta. Hos oss fick kvinnorna rösträtt redan över 110 år sedan som första landet i Europa. I Finland har lika möjligheter att delta främjats genom att trygga rättigheter som sträcker sig till flera olika livsområden. Ett exempel på dessa är rätten till utbildning. Också när det gäller yttrande- och pressfriheten, förvaltningens öppenhet och den låga korruptionsnivån ligger vi på världstoppen. Finland har dessutom ett livskraftigt och aktivt civilt samhälle och en livlig föreningskultur samt en lång tradition av samarbete mellan organisationer och den offentliga sektorn. Enligt det demokratipolitiska handlingsprogrammet är dessa fortfarande den finländska demokratins styrkor.

Demokrativeckorna ger oss ett utmärkt tillfälle att fira våra styrkor och att Finland enligt flera traditionella demokratiindikatorer mår utmärkt. Många saker har dock förändrats under våra hundra år av självständighet. Förändringarna syns också i hur väl demokratin fungerar och i förverkligandet av medborgarnas lika möjligheter att delta. Bland annat ändringarna i ekonomin och arbetsmarknadens strukturer, de allt mer individualiserade värdesättningarna och globaliseringen anses ha påverkat den moderna demokratin och möjligheterna att delta. Den kulturella mångfalden bland befolkningen har ökat och vi är i allt högre grad en del av en multinationell omgivning, där det förutom att bära ansvar för vårt eget lands välfärd är viktigt att delta även i diskussionen om frågor som gäller det internationella samfundet.

Var är vi nu?

Under demokrativeckorna kan vi fira våra styrkor och hedra det stora arbetet som gjorts i Finland för att bygga upp en fungerande demokrati och främja jämlikhet. Då det strävas efter att utveckla ett inkluderande samhälle som fungerar ännu bättre än förut och bygger på en allt mer genomgripande välfärd, är det skäl att betrakta demokratins nuläge även ur en konstruktiv och kritisk synvinkel. Det bör föras en gemensam diskussion om de utmaningarna i anslutning till deltagande, som lyfts fram till exempel i det demokratipolitiska handlingsprogrammet.

Det falnande intresset för partimedlemskap och det sjunkande valdeltagandet speciellt bland yngre generationer är ett Europatäckande fenomen som har väckt oro för demokratins nuläge och framtid även i Finland. Det har till och med påståtts att den liberala representativa demokratin befinner sig i en kris. Röstningsnormen anses hålla på att brytas och partitrogenhet har allt mer ersatts med rörliga väljare. Trots detta fattas största delen av besluten som påverkar medborgarnas vardag av representativa organ, och därför kan till exempel oron för det sjunkande valdeltagandet anses vara befogat.

Förutom det sjunkande valdeltagandet är differentieringen och ojämlikheten i det samhälleliga deltagandet enligt undersökningar en betydande utmaning för demokrati, likabehandling och jämställdhet. Det har konstaterats att personer med högre utbildning och inkomstnivå deltar mer aktivt i samhället. En annan fråga som väckt oro är minoritetsgruppernas låga intresse för att delta. Enligt undersökningar går politisk aktivitet i arv från generation till generation, vilket är värt att notera speciellt när man diskuterar demokratins framtid.

Att deltagandet systematiskt koncentrerar sig till vissa befolkningsgrupper är problematiskt, inte bara med tanke på beslutsfattandets legitimitet, dvs. rättmätighet, utan även med hänsyn till beslutens konsekvenser. Vem som deltar i diskussionen inverkar på vilka frågor som diskuteras och vilken erfarenhetsbaserad information som beaktas i beslutsfattandet. I vilken mån man deltar kan också inverka på förtroendet för beslutsfattandet och på politiska aktörer aktörers trovärdighet. Ojämlikheten och polariseringen av deltagandet kan också öka frustrationen, missförstånd och hatretoriken, om det upplevs att ens åsikter eller erfarenheter inte beaktas. En nedgång i samhälleligt deltagande och valdeltagande kan med tiden leda till att utvecklingen går i riktning mot tjänstemannavälde.

Nya sätt att delta ger nya möjligheter

Vid sidan om oron för det sjunkande valdeltagandet och politisk identifiering talas det allt mer om ändringarna i sätten att delta. Undersökningar tyder på att intresset för aktivt deltagande eller samhälleliga frågor inte i sig nödvändigtvis har minskat. Det har ansetts att formerna för deltagande har ändrats och att påverkandet allt oftare sker utanför de traditionella systemen för representativ demokrati. I synnerhet i fråga om yngre generationer har det konstaterats att motivationen att delta och intresset för politik inte nödvändigtvis i första hand riktar sig till traditionell politisk organisationsverksamhet.

Deltagande består oftast av interaktion på lokal nivå, men numera i allt högre grad även av gränsöverskridande verksamhet. Det finns många olika sätt att delta och påverka, och deltagarna varierar enligt frågan som behandlas. Webben erbjuder ett diskussionforum som är oberoende av tid och plats, och ger möjlighet att organisera samhällelig verksamhet snabbt. Olika evenemang och kampanjer samlar snabbt massor av deltagare och människor samlas ihop för att lyfta fram aktuella teman.

Partnerskap ger möjlighet att utnyttja olika sätt att delta

Under demokrativeckorna utdelas även Demokratipriset 2017. Årets tema är partnerskap. Genom priset vill man belöna dem som arbetar med olika former av partnerskap. Kandidaternas verksamhet har syftat till att bl.a. stärka gemenskapen, främja lokal demokrati, öka sysselsättningen eller förbättra säkerheten i vardagen.

Även de utmaningar, hot och nya möjligheter inom den moderna demokratin som beskrivs i det demokratipolitiska handlingsprogrammet kan diskuteras utifrån en partnerskapssynvinkel. Genom att diskutera de möjligheter som erbjuds av partnerskap kan man hitta medel för att kombinera de styrkor som utvecklats under de senaste hundra åren med nya samhälleliga utvecklingstrender, och utnyttja dem för att utveckla demokratin och samhället i en ännu bättre riktning.

Gemensam diskussion om demokrati

Under demokrativeckorna diskuteras demokratins nuläge och framtid i många olika sammanhang, och diskussionen fortsätter bland annat i form av de projekt som baserar sig på det demokratipolitiska handlingsprogrammet. Det önskas att en så stor och mångsidig grupp som möjligt deltar i denna diskussion, så att vi genom att utnyttja både våra nuvarande styrkor och nya former för deltagande tillsammans kan utveckla en hållbar partnerskapbaserad demokrati.

____________________________________

Maria Wakeham-Hartonen arbetar som specialsakkunnig vid enheten för demokrati, språk och grundläggande rättigheter.

Pauliina Meskus är högskolepraktikant vid enheten för demokrati, språk och grundläggande rättigheter och studerar statsvetenskap vid Helsingfors universitet.