Nina Suorsa: Värst vad vi oroar oss

 fi | sv

Det anlände över 30 000 asylsökande till Finland. Jag följde myndigheternas information. Jag följde nyhetsrapporteringen i traditionella medier. Jag följde diskussionen i sociala medier.

Debatten om asylsökande och säkerhet fortsatte och fortsatte. Jag följde hur diskussioner på Twitter och Facebook blev webbnyheter i traditionella medier. Mordbrand i flyktingförläggning. Klick, klick, klick. Ännu fler löpsedlar. Nyheterna blev bara mer och mer medryckande. Myndigheternas faktaspäckade pressmeddelanden kunde inte på samma sätt väcka mina känslor under nattens tysta timmar vid datorn.

Jag satt och funderade om det nu var dags att börja oroa sig och i så fall för vad?

Genom min egen vänkrets och mitt arbete kände jag till statistiken och såg i praktiken att lyckad integration är vardag för de flesta invandrarna. Det vardagliga och normala fick emellertid ge vika i mediernas kamp om synlighet.

Hur påverkade myndigheternas information å ena sidan och mediernas innehåll å den andra min helhetsuppfattning och min upplevelse av trygghet? Vem vågade jag lita på?

Temavecka för mediefostran

Den 6–12 februari pågår den nationella veckan för mediekunskap. Temaveckans idé är att utveckla barns, ungdomars och vuxnas mediekunskap och stärka vuxnas kapacitet till mediefostran.

Min egen arbetsplats, delegationen för etniska relationer ETNO, deltar i temaveckan eftersom vi vill fästa uppmärksamhet särskilt vid vuxnas mediekunskap.

Temaveckan handlar inte bara om traditionella medier. Vi vill uppmuntra vuxna att fundera på sin egen roll som läsare, tolkare och producenter av innehåll i sociala medier.

När vi klickar på och delar nyheter, tweetar och inlägg, stöder vi då förtroende människor emellan eller bidrar vi utan att tänka på det till en atmosfär av misstro och otrygghet?

Bättre mediekunskap stöder förtroende mellan människor

Vi i delegationen för etniska relationer har diskuterat hur vårt beteende i olika medier påverkar attityder gentemot andra människor.

Vilken typs nyheter erbjuds jag utifrån mina tidigare klickningar eller mina kontakter i sociala medier? Vilka perspektiv och värderingar representerar de tweetar, kommentarer och nyheter vi oftast läser?

Hur påverkas innehållets trovärdighet om producenten är en myndighet, en politiker eller en Facebook-vän? Sväljer jag allt utan att tugga eller funderar jag på motivet bakom en rubrik eller kommentar? Utifrån allt det jag läst, är det lättare eller svårare att se olika grupper eller motståndare som individer och människor?

Enligt preliminära uppgifter av polisen var 2016 det tryggaste året med tanke på säkerheten på gatorna under hela 2000-talet. Polisen meddelade att den stora mängden asylsökande som började anlända till Finland under hösten 2015 egentligen inte syns i brottsstatistiken, men varför motsvarar det inte mitt minne av webbnyheternas rubriker? (http://yle.fi/uutiset/3-9320566Öppnar i nytt fönster)

I delegationen har vi också diskuterat hur medieinnehållet och upplevelsen av trygghet är kopplade till varandra. När vi upplever otrygghet, är den bakomliggande orsaken verkliga säkerhetshot eller föreställda säkerhetshot? En hurudan helhetsbild skapar med andra ord de tweetar, kommentarer och nyheter vi läser? Vi borde diskutera mer hur mediernas innehåll påverkar sinnebilder och på så vis upplevd personlig trygghetskänsla.

Media - det är du!

Vi vuxna är förebilder för ungdomarna. Beslutsfattarna är i sin tur vägvisare för värderingar i samhället. Vi behöver alla utveckla våra färdigheter att producera och dela medieinnehåll.

Som producenter och delare av medieinnehåll deltar vi alla i att bygga upp en helhetsbild av olika ämnen. Det spelar roll vad du väljer att berätta och vad du lämnar osagt.

Uppmanar det medieinnehåll du producerar och delar till konstruktiv debatt mellan människor och till att försöka se sanningen bakom stereotyper? Är innehållets egentliga syfte att finna lösningar eller är motivet något annat?

Vi måste också fundera på vem som nås av våra budskap. Samma nyhet, tweet eller rubrik tolkas olika beroende på mottagarens bakgrund och livserfarenhet.

Fastän ditt budskap är riktat till vuxna, läser barn och ungdomar ofta samma medieinnehåll och är osynliga deltagare i samma debatter. Du bidrar också till att bygga upp deras världsbild.

Delta i diskussionen

ETNO önskar att också du deltar i diskussionen på Twitter med @EtnoEtno, hashtagg #mediataitoviikko #hyvätväestösuhteet #mediekunskapsveckan.

Mediekunskapsveckans webbplats

___________________________

Nina Suorsa är sakkunnig sekreterare i delegationen för etniska relationer och överväger att återvända till Facebook efter ett års paus.