Bestämmelser om frigivning av en livstidsfånge preciseras
Strafflagens bestämmelser om frigivning av en livstidsfånge kommer att preciseras. Dessutom ska bestämmelserna om beräkningen av fångarnas strafftider göras tydligare. Meningen är att regeringens proposition överlämnas till riksdagen vid föredragning för republikens president den 30 april. De viktigaste ändringarna i propositionen gäller hur en livstidsfånges fängelsetid bestäms.
En livstidsfånge kan friges villkorligt tidigast när 12 år av fängelsetiden har förflutit. Helsingfors hovrätt beslutar om frigivningen. Om brottet har begåtts i 18-20 års ålder, är den tidigaste frigivningstidpunkten enligt de nuvarande bestämmelserna efter 10 år i fängelse.
Enligt propositionen sänks den tidigaste möjligheten för en ung livstidsfånge att söka villkorlig frigivning med ett år, dvs. till nio år. Ändringen motiveras med att den nuvarande tidpunkten är ogrundat sträng jämfört med dem som begått sitt brott före 18 års ålder: den som är under 18 år kan för motsvarande gärning dömas i stället för fängelse på livstid till ett straff på högst 12 år från vilket han eller hon kan friges efter fyra eller sex år på fängelse.
Lagen ska preciseras så att i fängelsetiden för ett livstidsstraff inräknas också häktningstiden som leder till livstidsstraffet och under vilken livstidsfången avtjänar ett straff som dömts ut för ett annat brott. I propositionen framhävs det att fängelsetiden definierar endast den tidigaste möjliga frigivningstidpunkten. Den egentliga frigivningstidpunkten bestäms av hovrätten som i sin prövning också beaktar livstidsfångens eventuella övriga brottslighet.
För närvarande är maximitiden för fängelsestraff på viss tid som verkställs på samma gång 20 år. Om straffen som ingår i maximitiden på 20 år har olika kvotdelar för villkorlig frigivning, har det i praktiken varit oklart hur tidpunkten för den villkorliga frigivningen beräknas. Enligt propositionen ska den som avtjänar straff som verkställs på samma gång friges villkorligt senast när sammanlagt 15 år av strafftiden har förflutit. I praktiken betyder ändringen att den faktiska strafftiden blir längre för dem som avtjänar flera långa fängelsestraff. Enligt propositionen är detta motiverat när man beaktar att det är fråga om personer som upprepade gånger har gjort sig skyldiga till grova brott.
Beräkningssättet för tidpunkten för den villkorliga frigivningen ska göras enklare och preciserare också så att bråkdelar av dagar som eventuellt ingår i kvotdelarna för den villkorliga frigivningen inte längre ska beaktas vid beräkningen av strafftiden.
Ytterligare uppgifter:
lagstiftningsråd Ulla Mohell, tfn 09 1606 7892
e-post fö[email protected]