En separat teckenspråkslag skulle främja de teckenspråkigas rättigheter

Justitieminister Anna-Maja Henriksson är nöjd med att de teckenspråkigas språkliga och kulturella rättigheter ska göras synligare.

- Det är mycket viktigt att fästa uppmärksamhet vid de teckenspråkigas rättigheter och på bred front utveckla tjänster på teckenspråk. Åtgärder som riktar sig till småbarnsfostran är viktiga med tanke på språkutvecklingen hos barn som använder teckenspråk. Det finlandssvenska teckenspråket har också redan länge varit i en särskilt hotad ställning, konstaterar Henriksson.

Enligt arbetsgruppens förslag ska det stiftas en kort allmän lag som syftar till att göra hela det regelverk som gäller de teckenspråkigas rättigheter tydligare. De teckenspråkigas språkliga rättigheter tryggas i grundlagen, men närmare bestämmelser om dessa rättigheter ingår i lagstiftningen för olika förvaltningsområden. Så ska det vara även i framtiden.

Enligt arbetsgruppen är det ändamålsenligt att bestämmelserna som gäller användning av teckenspråk inom de olikaförvaltningsområdena ingår i lagstiftningen för dessa förvaltningsområden. På detta sätt är det lättare att hitta dem och de olika förvaltningsområdena har också den bästa sakkunskapen i de frågor som bestämmelserna gäller. Den nya separata lagen skulle dock för sin del bidra till att de teckenspråkigas rättigheter beaktas inom de olika förvaltningsområdena.

Enligt arbetsgruppen syftar teckenspråkslagen till att öka myndigheternas kännedom om teckenspråken och de teckenspråkiga som en språklig och kulturell minoritet. Avsikten är att myndigheterna i högre grad än för närvarande beaktar de teckenspråkiga vid lagberedningen och beslutsfattandet samt främjar de teckenspråkigas möjligheter att använda sitt eget språk och få information på teckenspråk.

Målet är att teckenspråkslagen stiftas under den pågående valperioden.

Den gällande lagstiftningen måste utvecklas

Utöver att stifta en separat teckenspråkslag finns det enligt arbetsgruppen behov att utveckla den gällande lagstiftningen och förbättra dess funktion och tillämpning. De viktigaste praktiska åtgärderna som skulle behövas för att förbättra förverkligandet av de teckenspråkigas språkliga rättigheter är att utbilda lärare, fostrare och tolkar med kunskaper i teckenspråk samt att trygga tillgången på dessa.

De teckenspråkigas möjligheter att få undervisning på sitt eget språk ska främjas. Arbetsgruppen betonar också vikten av att hörande barn i teckenspråkiga familjer lär sig teckenspråk. Möjligheten till småbarnspedagogik på teckenspråk bör beaktas i den nya lagen om småbarnspedagogik.

Arbetsgruppen framhäver behovet att utveckla tolkningstjänstlagen och dess tillämpning. Myndigheternas skyldighet att ordna tolknings- eller översättningstjänster gäller i regel myndighetsinitierade ärenden.

En skild utredning om det finlandssvenska teckenspråket

Teckenspråkslagen ska gälla de två nationella teckenspråken, dvs. det finska och det finlandssvenska teckenspråket. I Finland finns uppskattningsvis 4 000 - 5 000 döva eller hörselskadade personer som använder teckenspråk. Därtill uppskattas det finnas 6 000 - 9 000 hörande teckenspråksanvändare. Antalet personer som använder det finlandssvenska teckenspråket är cirka 300, varav cirka hälften är döva.

Det finlandssvenska teckenspråket är ett särskilt hotat språk. Arbetsgruppen föreslår att det görs en skild utredning om helhetssituationen för finlandssvenska teckenspråksanvändare och i synnerhet på vilket sätt läget i fråga om undervisning, forskning och tillgång på tolkar skulle kunna förbättras.

Ytterligare upplysningar:
arbetsgruppens ordförande Kirsi Pimiä, tfn 02951 50534
arbetsgruppens sekreterare, överinspektör Maria Soininen, tfn 02951 50202
e-post: fö[email protected]