Förslaget till en totalreform av vattenlagstiftningen har blivit klart
Det föreslås att vattenlagen som gäller användningen av vattenområden och vattentillgångar reformeras i sin helhet. Ändringarna syftar till att förbättra vattenmiljöns tillstånd, göra lagstiftningen klarare och effektivisera behandlingen av tillståndsärenden. Regeringen godkände propositionens innehåll och den avses bli överlämnad till riksdagen vid presidentföredragningen den 15 januari 2010.
I propositionen föreslås inga ändringar i vars och ens rätt att färdas i vattendrag och ta ut vatten för personligt behov.
Projekt som inverkar på vattenmiljön ska också i fortsättningen kräva tillstånd. Tillståndsprövningen ska också enligt den nya lagen basera sig på en jämförelse av projektets fördelar och nackdelar (jämförelse av intressen) som kompletteras av ett förbud mot att orsaka avsevärda skadliga verkningar (ett absolut hinder för beviljande av tillstånd). Det föreslås att till förteckningen över projekt som alltid kräver tillstånd ska ingå muddringsprojekt där mängden massa som muddras överstiger 500 kubikmeter.
För att skydda bäckar i naturtillstånd föreslås att vattenhushållningsprojekt som kan äventyra naturtillståndet för bäckar alltid är tillståndspliktiga.
Det föreslås att förhandstillsynen över muddrings- och dikningsprojekt som inte når gränsen för när tillstånd krävs effektiviseras genom att utvidga anmälningsskyldigheten. Dessa projekt ska anmälas till myndigheten och i anmälningen ska ingå uppgifter om projektet, hur det avses att genomföras och dess miljökonsekvenser.
Beslutet om tillstånd för vattenhushållningsprojekt ska på samma sätt som för närvarande fattas av regionförvaltningsverket. Det föreslås att till lagen fogas en ny bestämmelse enligt vilken regionförvaltningsverket ska begära utlåtande av statsrådet om samhälleligt viktiga vattenhushållningsprojekt. Detta gäller t.ex. projekt för att ordna transportförbindelser, trygga vattenförsörjningen eller energiförsörjningen eller projekt som har kopplingar till skyddet av den ursprungliga naturen som är nationellt betydande. Utlåtandet ska dock inte vara bindande för tillståndsmyndigheten.
Företrädesordningen för uttag av vatten föreslås bli ändrad så att den betonar företrädet för lokala uttagsbehov. Medborgarna ska ges bättre möjligheter att påverka inrättandet av ett skyddsområde för en vattentäkt. Utöver den som ansöker om tillstånd ska också den statliga tillsynsmyndigheten och en part kunna yrka att ett skyddsområde ska inrättas.
I lagen intassärskilda bestämmelser om bestående höjning av vattenståndet. Reformen syftar till att stöda projekt som gäller iståndsättning av vattendrag som kan förutsätta att medelvattenståndet höjs.
Det föreslås att syneförrättning i samband med beviljandet av vattentillstånd frångås för att göra behandlingen av vattenärenden snabbare. På detta sätt ska de som svarar för projektet ha mer omfattande skyldighet att utreda projektets konsekvenser.
Det föreslås att möjligheten att i efterhand ändra tillståndsvillkoren utvidgas att gälla vattenhushållningsprojekt för vilka tillstånd har beviljats innan den nya vattenlagen trädde i kraft. Villkoren kan ändras på grund av oförutsedda skador som föranleds av projektet, ändrade förhållanden och säkerhetsaspekter.
I lagen föreslås dessutom bestämmelser om en möjlighet att bestämma att ett vattenhushållningstillstånd ska upphöra att gälla om tillståndshavaren inte längre finns eller på grund av att projektet har mist sin ursprungliga betydelse.
I lagen föreslås också bestämmelser som syftar till att trygga de rättigheter som tillhör samerna som urfolk när vattenhushållningsprojekt genomförs.
Närmare upplysningar:
lagstiftningsrådet Jari Salila, tfn 09 1606 7706
e-post: fö[email protected]