Strängare straff för jaktbrott föreslås
Det föreslås att en ny bestämmelse om grovt jaktbrott ska fogas till strafflagen, så att strängare straff än för närvarande ska kunna dömas ut för särskilt klandervärda gärningar. Regeringen fattade beslut om propositionens innehåll och den avses bli överlämnad till riksdagen vid presidentföredragningen den 29. oktober.
Gärningsmannen ska dömas för grovt jaktbrott om brottet har begåtts på ett synnerligen rått eller grymt sätt, till exempel om långvarigt lidande har orsakats för djuret. Jaktbrottet är också grovt om det riktar sig mot ett stort antal djur. Därtill är brottet grovt om avsevärd ekonomisk vinning därigenom eftersträvs eller om brottet har begåtts på ett särskilt planmässigt sätt. Till exempel ordnande av försäljningskanaler på förhand kan anses utgöra ett bevis på detta.
Jaktbrottet ska bedömas vara grovt också om en brunbjörn, en järv, ett lodjur, en skogsvildren, utter eller varg olagligt dödas eller skadas. Att bedöma sådana brott som riktar sig mot de nämnda djurarterna vara grova motsvarar skyddsvärdet för och skyddsbehovet av dessa arter, och Finland som EU-medlemsstat är bunden att särskilt skydda dem. En förutsättning för att en gärningsman kan dömas för grovt jaktbrott är att brottet även bedömt som en helhet är grovt.
Straffet för ett grovt jaktbrott ska enligt propositionen vara fängelse i minst fyra månader och i högst fyra år. Straffet för jaktbrottets grundform ska så som hittills vara böter eller fängelse i högst två år.
Det föreslås också att en ny bestämmelse om grovt döljande av olagligt byte ska tas in i lagen. Påföljden för en grov gärning ska vara böter eller fängelse i högst tre år. Maximistraffet för döljande av olagligt byte i grundform ska höjas från sex månaders fängelse till ett års fängelse. Döljande av olagligt byte omfattar bland annat transport, förmedling och försäljning av ett byte.
Den som döms för grovt jaktbrott ska alltid meddelas jaktförbud, om det inte finns särskilt vägande skäl för att avstå från detta. Jaktförbudet med anledning av grovt jaktbrott ska vara i minst tre och högst tio år. För närvarande kan jaktförbud meddelas för högst fem år.
För att effektivisera utredningen av jaktbrott ska polisen ges möjlighet att utföra teleövervakning och inhämta uppgifter om mobilteleapparaters läge vid förundersökningen av grovt jaktbrott eller grovt döljande av olagligt byte. Med hjälp av de uppgifter som erhålls på det här sättet ska man kunna utreda den brottsmisstänktes mobiltelefon- och e-posttrafik samt utreda vem som har rört sig i närheten av brottsplatsen. Genom teleövervakning kan man inte erhålla uppgifter om innehållet i ett meddelande.
Antalet jaktbrott och -förseelser som kommit till polisens kännedom har inte ökat i betydande grad under de senaste åren. Myndigheterna har dock upptäckt att jaktbrott har blivit råare och planmässigare samt att de oftare än tidigare riktar sig mot viltdjur som inom Europeiska unionen anses vara viktiga. Utredning av jaktbrott i vida obebodda områden är dessutom krävande.
Antalet personer dömda för jaktbrott har under 2000-talet varierat mellan 20 och 50 personer. Den vanligaste påföljden är dagsböter, men även villkorligt fängelse döms ut några gånger om året. Cirka 200 personer har årligen dömts för jaktförseelse och förfarande i strid med jaktlagens bestämmelser till dagsböter. Årligen döms under tio personer för döljande av olagligt byte till böter.
Ytterligare upplysningar:
lagstiftningsrådet Lena Andersson, tfn 09 1606 7725
e-post: [email protected]