Ny vattenlag träder i kraft vid ingången av 2012
Vattenlagen som reglerar användningen av vattenområden och vattentillgångar reformeras i sin helhet. Ändringarna syftar till att förbättra vattenmiljöns tillstånd, göra lagstiftningen klarare och effektivisera behandlingen av tillståndsärenden. Avsikten är att lagens ikraftträdande den 1 januari 2012 stadfästs vid presidentföredragningen den 27 maj.
Inga ändringar görs i vars och ens rätt att färdas i vattendrag och ta ut vatten för personligt behov.
Projekt som inverkar på vattenmiljön kräver också i fortsättningen tillstånd. Tillståndsprövningen baserar sig också enligt den nya lagen på en jämförelse av projektets fördelar och nackdelar (jämförelse av intressen) som kompletteras av ett förbud mot att orsaka avsevärda skadliga verkningar (ett absolut hinder för beviljande av tillstånd). Till förteckningen över projekt som alltid kräver tillstånd fogas muddringsprojekt där mängden massa som muddras överstiger 500 kubikmeter.
För att skydda bäckar i naturtillstånd kräver vattenhushållningsprojekt som kan äventyra naturtillståndet för bäckar alltid tillstånd.
Förhandstillsynen över muddrings- och dikningsprojekt som inte når gränsen för när tillstånd krävs effektiviseras genom att utvidga anmälningsskyldigheten. Dessa projekt ska anmälas till myndigheten och i anmälningen ska ingå uppgifter om projektet, hur det avses att genomföras och dess miljökonsekvenser.
Beslutet om vattentillstånd fattas på samma sätt som för närvarande av regionförvaltningsverket. Till lagen fogas en ny bestämmelse enligt vilken regionförvaltningsverket ska begära utlåtande av statsrådet om samhälleligt viktiga vattenhushållningsprojekt. Sådana projekt är t.ex. projekt för att ordna transportförbindelser, trygga vattenförsörjningen eller energiförsörjningen eller projekt som har kopplingar till skyddet av den ursprungliga naturen som är nationellt betydande. Utlåtandet är dock inte bindande för tillståndsmyndigheten.
Företrädesordningen för uttag av vatten ändras så att den betonar företrädet för lokala uttagsbehov. Medborgarna ges bättre möjligheter att påverka inrättandet av ett skyddsområde för en vattentäkt. Utöver den som ansöker om tillstånd kan också den statliga tillsynsmyndigheten och en part yrka att ett skyddsområde ska inrättas.
I lagen intas särskilda bestämmelser om bestående höjning av vattenståndet. Denna reform syftar till att stöda projekt som gäller iståndsättning av vattendrag som kan förutsätta att medelvattenståndet höjs.
Syneförrättning och slutsyn i samband med beviljandet av vattentillstånd frångås för att göra behandlingen av vattenärenden snabbare. På detta sätt har de som svarar för projektet i fortsättningen mer omfattande skyldighet än för närvarande att utreda projektets konsekvenser.
Möjligheten att i efterhand ändra tillståndsvillkoren utvidgas att gälla vattenhushållningsprojekt för vilka tillstånd har beviljats innan den nya vattenlagen trädde i kraft. Villkoren kan ändras på grund av oförutsedda skador som föranleds av projektet, ändrade förhållanden och säkerhetsaspekter.
I lagen intas bestämmelser om en möjlighet att bestämma att ett vattenhushållningstillstånd ska upphöra att gälla om tillståndshavaren inte längre finns eller på grund av att projektet har mist sin ursprungliga betydelse.
I lagen intas också bestämmelser som syftar till att trygga de rättigheter som tillhör samerna som urfolk när vattenhushållningsprojekt genomförs.
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att före år 2017 upphäva fullmaktslagen om rättigheter med avseende på nyttjande av vatten, som getts i form av en undantagslag. Regeringen ska också utreda möjligheter att utveckla lagstiftningen som gäller kartläggning av grundvattenområden samt att införa en övervakningsavgift vid vattenhushållningsprojekt.
Ytterligare upplysningar:
lagstiftningsrådet Jari Salila, tfn 09 1606 7706,
e-post: fö[email protected]
Vattenlagen bifogad till pressmeddelandet på nätet www.jm.fi