Utredning: Muntlig förhandling vid försäkringsdomstolen förbättrar avgörandenas kvalitet och parternas rättsskydd

Muntiga förhandlingar gör det lättare att utreda frågor som är av betydelse för avgörandet. Därigenom förbättrar de både avgörandenas kvalitet och parternas rättsskydd. Detta framgår av utredningen som gjordes av professor Matti Tolvanen och universitetslektor Kimmo Malin på uppdrag av justitieministeriet. Enligt utredningen ordnas muntliga förhandlingar dock rätt så sällan vid försäkringsdomstolen.

Forskarna gjorde en juridisk bedömning av lagstiftningen som gäller muntliga förhandlingar och användningen av sakkunnigläkares utlåtanden vid försäkringsdomstolen och den nuvarande tillämpningspraxisen. I analysen beaktades även Finlands internationella människorättsförpliktelser när det gäller dessa ärenden.

I utredningen bedömdes möjligheterna att öka användningen av muntliga förhandlingar med avseende på ändringssökandenas rättsskydd och snabb behandling av ärenden. 

Enligt utredningen har muntliga förhandlingar ordnats då detta har kunnat antas ge ytterligare belysning i rättegångsmaterialet. Utredarna rekommenderar att försäkringsdomstolen i allt fler fall än för närvarande på eget initiativ eller på ändringssökandens begäran överväger behovet att ordna en muntlig förhandling.

Enligt utredningen var den mest allmänna grunden för att förvägra muntlig förhandling att försäkringsdomstolen med beaktande av den skriftliga bevisningen ansåg det vara onödigt att ordna en sådan. Forskarna antar att man i dessa fall inte skulle ha uppnått det som eftersträvas genom en begäran om muntlig förhandling, det vill säga en grundligare utredning av ärendet till stöd för försäkringsdomstolens avgörande.

Muntliga förhandlingar ska ordnas bara då detta är nödvändigt för att utreda ärendet. Också i dessa fall ska det ses till att ärendena inte hopar sig vid försäkringsdomstolen på grund av muntliga förhandlingar. Med tanke på rättegångsparternas rättsskydd är det viktigt ärendena kan avgöras inom en skälig tid. 

Av utredningen framgår att högsta domstolen i tre prejudikat återförvisat ärendet till försäkringsdomstolen för muntlig förhandling. Forskarna betonar att det i vissa fall kan vara motiverat att ordna muntlig förhandling också om den medicinska bevisningen är motstridig, tolkningsbar eller bristfällig. I dessa fall ansågs försäkringsdomstolen relativt konsekvent avslå begäran om muntlig förhandling.

Användning av sakkunnigläkare

I utredningen bedömdes också möjligheterna att öka användningen av sakkunnigläkarutlåtanden för att trygga ändringssökandens rättsskydd. Enligt utredningen var försäkringsdomstolens avgöranden till vilka ett sakkunnigläkarutlåtande hade inhämtats välmotiverade och uppfyllde kraven på ändringssökandenas rättsskydd utmärkt. 

Utredarna önskar att man i försäkringsdomstolens avgöranden vid behov skulle göra en mångsidigare bedömning av den medicinska utredningen. Detta bör göras också i fråga om sådana avgöranden till vilka försäkringsdomstolen inte har inhämtat ett externt läkarutlåtande.

Ytterligare information:

Utredarna Matti Tolvanen, professor, tfn 050 550 8092, e-post matti.tolvanen@ uef.fi och Kimmo Malin, universitetslektor, tfn 040 839 2248, e-post kimmo.malin@ uef.fi, samt

Tuula Pääkkönen, utvecklingschef, justitieministeriet, tfn 02951 50082, e-post [email protected]

Utredningen om muntliga förhandlingar och användning av sakkunnigläkare