Utredning: Hatretorik inverkar på offrets allmänna känsla av trygghet

Av dem som svarade att de hade blivit utsatta för hatretorik eller trakasserier under de senaste 12 månaderna ansåg 61 procent att detta hade inverkat på deras allmänna känsla av trygghet. Hälften ansåg att detta hade inverkat på deras psykiska hälsa, och en tredjedel att dessa upplevelser hade påverkat deras företroende för myndigheterna.

Utredningen baserade sig på en öppen enkät (1475 svaranden) samt på intervjuer med personer i målgruppen och sakkunniga. Bland svarandena betonas andelen personer som företräder sexual- och könsminoriteter, och kvinnornas andel av svarandena var 59 procent.

Hatretorik förekommer på offentliga platser och på webben

Svarandena hade blivit utsatta för trakasserier och hatfyllt tal på gator, parkeringsplatser, parker och andra offentliga platser. Hatretorik hade också förekommit på webben, i synnerhet på olika offentliga diskussionsforum och i sociala medier. En del av de hatinlägg som förekommit på webben hade riktats direkt mot personen själv, men ofta upplevde man också att hatiska generaliseringar, som riktats mot den egna minoritetsgruppen, var riktade mot personen själv.

Enligt utredningen består hatretorik eller trakasserier oftast av verbala förolämpningar, öknamn och förödmjukelser. Till exempel för en person med invandrarbakgrund var det typiskt att en okänd person hade kommenterat eller smädat personen på en offentlig plats på grund av hans eller hennes språk eller utseende. Personer som hör till sexual- och könsminoriteter hade oftast upplevt sexistiskt förakt. Framför allt kvinnor som hör till de sexuella minoriteterna berättade att de har blivit föremål för sexuellt färgade trakasserier av män.

Romer hade för sin del upplevt hatretorik och trakasserier i synnerhet i olika betjäningssituationer. Personer med funktionsnedsättning lyfte fram upplevelser av diskriminering i tjänstesystemet. Den hatretorik som samerna hade upplevt var ofta delvis politisk och hänförde sig till samernas rättigheter eller deras upplevelse av att få sin sameidentitet erkänd i samegemenskapen. Bland personer som hör till en religiös minoritetsgrupp var ångest till följd av starkt negativ och generaliserande nyhetsförmedling i de största medierna och de sociala medierna allmänt.

Rädsla för att bli utsatt för hatretorik fick svarandena att undvika vissa platser

Över hälften av dem som besvarade enkäten berättade att de undviker vissa platser av rädsla för att bli föremål för trakasserier eller hattal. En tredjedel berättade att de undviker att röra sig på vissa platser med sina anhöriga. Om man till exempel undviker att använda kollektivtrafiken, begränsar och försvårar detta ens liv. Andra påföljder är att man bland annat döljer att man hör till en minoritetsgrupp, att det sociala umgänget minskar och att förtroendet för politiker och medmänniskor minskar.

Enligt dem som svarade på enkäten var gärningsmannen oftast en okänd person. I fråga om personer med funktionsnedsättning nämndes anställda inom hälso- eller socialvården som en gärningsmannagrupp. Bland samer och personer som hör till en religiös minoritetsgrupp ansågs gärningsmannen i allmänhet vara en person i offentlig ställning, till exempel en politiker.

Hatretorik anmäls inte till myndigheterna

Av dem som enligt svaren blivit utsatta för hattal eller trakasserier hade endast en liten del anmält detta någonstans. Oftast hade man anmält trakasserier eller hatretorik till en inofficiell part som var kopplad till platsen för händelsen, såsom personalen på en restaurang eller administratören för ett diskussionsforum. Den vanligaste orsaken till att låta bli att anmäla det inträffade var enligt svarandena att de inte trodde på att någon ändå skulle ha gjort något åt saken.

På basis av utredningen uppmanar forskarna myndigheter och organisationer att satsa allt mer på att främja likabehandling. Hatbrotten bör också kunna identifieras bättre än för närvarande.

En liknande utredning ska göras vart fjärde år

Materialet för utredningen samlades in under hösten 2015. Utredningen genomfördes på uppdrag av justitieministeriet av Owal Group Oy.

Med hatretorik avsågs i utredningen i offentligheten framförda uttryck eller tal som sprider, uppmuntrar eller rättfärdigar hat och som de personer som hör till minoritetsgrupper upplever som hotfulla och kränkande. Med trakasserier avsågs kränkande tal och t.ex. kränkande e-postmeddelanden och gester. I utredningen tas det inte ställning till om svarandenas erfarenheter kan betraktas som straffbar hatretorik eller inte. Utgående från materialet kan man beskriva fenomenet, men inte dra generaliserande slutsatser om hur allmänt det är med hatretorik och trakasserier.

Målet med utredningen var att producera information om vilka verkningar hatretorik och trakasserier har på känslan av trygghet hos personer som hör till olika minoritetsgrupper. Detta är den första utredningen om inverkan av hatretorik på dess offer i Finland. Avsikten är att man i fortsättningen gör en liknande utredning vart fjärde år. Utredningen är en del av det uppföljningssystem för diskriminering som samordnas av justitieministeriet.

Ytterligare upplysningar:
forskare Laura Jauhola (Owal Group), tfn 050 443 1841,
forskare Nita Korhonen (Owal Group), tfn 050 523 4889,
överinspektör Katriina Nousiainen (justitieministeriet), tfn 02951 50275, och
specialsakkunnig Panu Artemjeff (justitieministeriet), tfn 02951 50211