Strängare bestämmelser om riksdagsledamöters mutbrott föreslås
Bestämmelserna som gäller riksdagsledamöters mutbrott ska skärpas och preciseras. I lagen ska också intas särskilda rekvisit för grova gärningsformer i fråga om de allvarligaste mutbrotten. Förhållandet mellan mutbrott och valfinansiering ska klargöras. Också allvarliga mutbrott inom näringslivet ska bestraffas som grova gärningar och maximistraffet ska höjas till samma nivå som för mutbrott inom den offentliga sektorn.
Regeringen fattade beslut om propositionens innehåll och avsikten är att republikens president överlämnar propositionen till riksdagen den 11 juni 2010.
Propositionen är ett svar på rekommendationerna från Europarådets grupp av stater mot korruption GRECO och syftar till att stärka Finlands trovärdighet i samarbetet mot korruption. Reformen förenhetligar mutbrottens uppbyggnad och de straff som döms ut för dem.
Bestämmelserna ska motsvara internationella krav
Regleringen av riksdagsledamöters mutbrott görs strängare så att den motsvarar kraven i Europarådets straffrättsliga konvention mot korruption.
Området för straffbart beteende utvidgas jämfört med nuvarande och bestämmelserna närmar sig i hög grad bestämmelserna om tjänstemän. Tagande av muta ska i fortsättningen kunna bestraffas fast det inte är förknippat med löfte om att verka för att ett ärende som är eller kommer att bli föremål för behandling i riksdagen avgörs på ett visst sätt. Ledamotsuppdragets särart ska dock även i fortsättningen beaktas, eftersom villkoret för straffbarhet föreslås vara att gärningen är tydligt ägnad att allvarligt äventyra en oberoende skötsel av uppdraget som riksdagsledamot.
Valfinansiering enligt lagen om kandidaters valfinansiering ska inte betraktas som givande av muta åt riksdagsledamot eller som tagande av muta som riksdagsledamot. Brott mot lagen, t.ex. att valbidraget hemlighålls eller att en muta maskeras som ett valbidrag, kan dock bedömas som ett mutbrott.
De nya bestämmelserna föreslås gälla grovt givande av muta åt riksdagsledamot och grovt tagande av muta som riksdagsledamot. Straffskärpningsgrunderna för riksdagsledamöters mutbrott ska vara desamma som i fråga om tjänstemäns mutbrott. Givande av muta åt riksdagsledamot och tagande av muta som riksdagsledamot ska kunna betraktas som grovt, om gärningsmannen eftersträvar betydande förmån eller betydande skada eller om värdet på gåvan eller förmånen är stort. Tagande av muta som riksdagsledamot ska bedömas strängare också när gärningsmannen ställer en gåva eller förmån som villkor för sin verksamhet. Dessutom ska gärningen bedömd som en helhet vara grov.
Reformen höjer inte maximistraffen för riksdagsledamöters allvarligaste mutbrott, men den styr påförandet av straff bättre än nu.
Samma ställning för mutbrott inom den privata och den offentliga sektorn
Också straffbestämmelserna om mutbrott inom den privata sektorn ska skärpas. De föreslagna nya bestämmelserna om grovt givande och tagande av muta i näringsverksamhet höjer maximistraffen för dessa brott från två år till fyra år. Straffskärpningsgrunderna för grova brott motsvarar på så sätt straffskärpningsgrunderna för mutbrott inom den offentliga sektorn.
Givande av muta i näringsverksamhet blir straffbart också när det har skett i en stat enligt vars lag det inte är ett brott. Den reservation som gjorts mot Europarådets straffrättsliga konvention mot korruption beträffande detta ska återkallas. I propositionen föreslås att riksdagen ska godkänna tilläggsprotokollet till nämnda konvention och att det ska genomföras genom att bestämmelserna om mutbrott i näringsverksamheten tillämpas bl.a. på skiljemän, som avgör tvister mellan näringsidkare.
Ytterligare upplysningar:
lagstiftningsdirektör Asko Välimaa, tfn 09 1606 7700
lagstiftningsrådet Matti Marttunen, tfn 09 1606 7653
e-post: fö[email protected]