Hoppa till innehåll
Statsrådet och ministerierna Media

Förstärkt reseförbud och häktningsarrest föreslås som alternativ till häktning

Justitieministeriet
15.2.2016 11.30
Pressmeddelande
Justitieministeriets arbetsgrupp föreslår i sitt betänkande att förstärkt reseförbud och häktningsarrest ska införas som alternativ till häktning. Nya alternativ till häktning söks bl.a. på grund av bristen på utrymmen i häktena.

Med häktning avses den tid den brottsmisstänkte hålls häktad innan domen meddelas och verkställs. Syftet med häktning är att säkerställa förundersökningen av ett brott, domstolsbehandlingen och straffverkställigheten. Under år 2015 var den genomsnittliga häktningstiden 3,6 månader.

Enligt förslaget ska det vara möjligt att meddela ett förstärkt reseförbud innan straffet döms ut. Om gärningsmannen döms till ett ovillkorligt fängelsestraff och straffet är högst två år i fängelse, ska domstolen i stället för häktning och hållande i häkte kunna bestämma att den dömde ska åläggas häktningsarrest som övervakas med tekniska anordningar. Häktningsarrest skulle därmed inte kunna användas vid grova brott.

Förstärkt reseförbud och häktningsarrest skulle dessutom förutsätta att den brottsmisstänkte eller den dömde förbinder sig att iaktta de skyldigheter som ålagts honom eller henne samt att det med hänsyn till denna persons omständigheter kan anses sannolikt att de också iakttas.

Häktningsarrest skulle alltid innefatta en skyldighet att stanna i bostaden under de tider som fastställts av domstolen. I fråga om förstärkt reseförbud skulle domstolen få avgöra om det finns behov att bestämma om en skyldighet att stanna i bostaden.

Förstärkt reseförbud ska enligt förslagen övervakas av polisen och häktningsarrest av Brottspåföljdsmyndigheten. Brottspåföljdsmyndigheten ska svara för den tekniska övervakningen av båda dessa tvångsmedel. Om den som meddelats förstärkt reseförbud eller häktningsarrest bryter mot de skyldigheter som ålagts honom eller henne, ska han eller hon enligt förslaget kunna anhållas och häktas. I lindriga fall skulle den som ålagts häktningsarrest kunna ges en skriftlig varning.

Arbetsgruppen utredde också bl.a. ställande av säkerhet som ett alternativ till häktning, men kom till att dess användningsområde skulle bli rätt så litet. Därför anser arbetsgruppen att detta alternativ bör övervägas först när man har fått tillräcklig erfarenhet av förstärkt reseförbud och häktningsarrest.

Häktade från polisens lokaler till fängelserna

Arbetsgruppen utredde också möjligheterna att överföra ansvaret för att förvara häktade från polisen till Brottspåföljdsmyndigheten. Polisens förvaringslokaler uppfyller inte villkoren som ställts för förvaring av häktade, och förvaring av häktade i vanliga fängelser i stället för polishäkten skulle förbättra de häktades förhållanden och rättsskydd. Europarådets kommitté för förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CPT) har krävt att ansvaret för brottsundersökningen och förvaring av fångar inte ska ligga hos en och samma myndighet för att utesluta möjligheten av påtryckning under häktningen.

Också arbetsgruppen anser att häktade med undantag för vissa specialfall bör förvaras i fängelse efter häktningen. Det dagliga antalet häktade är cirka 80. Eftersom Brottspåföljdsmyndigheten inte för tillfället har tillräckligt med utrymme för att kunna placera alla häktade i fängelserna, strävas det efter att uppnå detta mål stegvis under de närmaste åren.

Arbetsgruppen föreslår att man först förkortar den tid under vilken häktade kan förvaras i polisens lokaler och skärper förutsättningarna för placering i polisens förvaringslokaler. Häktade ska inte få hållas i polisens förvaringslokaler längre än sju dygn, om det inte finns exceptionellt vägande skäl som hänför sig till den häktades säkerhet eller till att hålla den häktade avskild. För närvarande hålls häktade i polisens förvaringslokaler i genomsnitt 14 dygn.

Ytterligare upplysningar:
Arbetsgruppens ordförande, lagstiftningsrådet Ulla Mohell, tfn 02951 50576

Tillbaka till toppen