Arbetsgrupp föreslår: Strängare straff för jaktbrott

Särskild grovhet av ett jaktbrott beaktas inte i lagens nuvarande straffbestämmelser. Fast totalantalet jaktbrott inte har ökat betydligt, har man märkt att antalet råa och planmässiga gärningar har ökat under de senaste åren och att brott oftare än förut riktas mot särskilt skyddade vilda djur.

Enligt arbetsgruppens förslag ska gärningsmannen dömas för grovt jaktbrott om brottet har begåtts på ett synnerligen rått eller grymt sätt. Det kan vara fråga om ett sådant sätt om långvarigt lidande har orsakats för ett djur till exempel genom att låta bli att vittja ett fångstredskap, att använda för bete skumplastbollar som leder till en smärtsam död, att trötta ut ett djur genom att jaga det för en lång tid eller att döda ett djur genom att köra snöskoter över det på ett sådant sätt att det inte omedelbart dör.

Jaktbrottet är också grovt om det riktar sig mot ett stort antal vilda djur. I fråga om stora vilda djur, såsom älgar, kan redan 4-5 djur betraktas som ett stort antal beroende på fallet. Därtill är brottet grovt om avsevärd ekonomisk vinning eftersträvs eller om brottet har begåtts särskilt planmässigt. Som bevis på detta kan anses till exempel ordnande av försäljningskanaler för ett olagligt byte på förhand.

Jaktbrottet ska bedömas vara grovt också om en brunbjörn, en järv, ett lodjur, en skogsvildren, utter eller varg dödas eller skadas. Dessa djur har särskilt skyddsvärde på grund av utrotningshotet, och Finland som EU-medlemsstat är förpliktat att skydda dem. En förutsättning för att en gärningsman kan dömas för grovt jaktbrott är att brottet även bedömt som en helhet är grovt.

Alltid fängelse för en grov gärning

Straffet för ett grovt jaktbrott ska vara fängelse i minst fyra månader och i högst fyra år. Straffet för jaktbrottets grundform är böter eller fängelse i högst två år.

Arbetsgruppen föreslår också att en ny bestämmelse om grovt döljande av olagligt byte ska fogas till lagen. Döljande av olagligt byte omfattar bland annat transport, förmedling och försäljning av ett byte. Påföljden för en grov gärning ska vara böter eller fängelse i högst tre år.

Det föreslås att maximistraffet för döljande av olagligt byte i grundform höjs från sex månaders till ett års fängelse. Således ska straffet vara närmare de straff som har fastställts för övriga häleribrott

Jaktförbud i flera år

Den som döms för grovt jaktbrott ska alltid meddelas jaktförbud, om det inte finns särskilda skäl att inte meddela förbud. Enligt arbetsgruppens förslag ska jaktförbudet med anledning av grovt jaktbrott vara i minst tre och högst tio år. För närvarande kan jaktförbud meddelas för högst fem år.

För att effektivisera utredningen av jaktbrott föreslår arbetsgruppen att polisen ges möjlighet att utföra teleövervakning och inhämta uppgifter om mobilteleapparaters läge vid förundersökningen av såväl grovt jaktbrott som grovt döljande av olagligt byte. Med hjälp av de uppgifter som fås på det här sättet ska man kunna utreda den brottsmisstänktes mobiltelefon- och e-posttrafik samt utreda vem som har rört sig i närheten av brottsplatsen. Genom teleövervakning kan man inte få uppgifter om innehållet i ett meddelande.

Årligen har 20-50 personer dömts för jaktbrott. Påföljden har oftast varit böter, men villkorligt fängelse har dömts ut ett par gånger per år. Cirka tjugo personer har årligen meddelats jaktförbud, och den genomsnittliga längden på förbudet har varit ett och ett halvt år.

Ytterligare upplysningar:
lagstiftningsrådet Lena Andersson, tfn 09 1606 7725
lagstiftningssekreterare Sami Kiriakos, tfn 09 1606 7696
e-post: fö[email protected]