Kombinationsfängelse skulle ge möjlighet att ansluta ett kort fängelsestraff till långa villkorliga straff

Arbetsgruppen överlämnade sitt förslag till justitieminister Anna-Maja Henriksson i dag den 24 april.

- Förslaget verkar motiverat. Genom arbetsgruppens förslag skulle det vara möjligt att på ett resonligt sätt uppfylla de kriminalpolitiska krav som i allt större utsträckning framförts i offentligheten. God lagberedning förutsätter dock naturligtvis att beslut om en ändring som är av så stor principiell betydelse fattas först efter remissbehandlingen, konstaterade minister Henriksson.

Ett av regeringsprogrammets mål är att utveckla påföljdssystemet så att ett kort ovillkorligt straff ska kunna anslutas till långa villkorliga domar. Bakom förslaget ligger delvis den kritik som då och då riktats mot villkorliga fängelsestraff i offentligheten.

En av bristerna i det nuvarande påföljdssystemet är enligt arbetsgruppen det att övergången från ett långt villkorligt straff till ett lika långt ovillkorligt straff är rätt drastisk, medan påföljderna annars blir strängare stegvis. Syftet med det föreslagna kombinationsfängelsestraffet är att straffet skulle bli strängare stegvis i förhållande till hur klandervärt brottet är.

Arbetsgruppen föreslår att det nuvarande systemet görs mer flexibelt i två avseenden. I det mest typiska fallet skulle det nya straffet kunna tillämpas på brott för vilka det för närvarande döms ut ett fängelsestraff som överstiger ett men inte två år och som enligt domstolens bedömning utgör ett gränsfall mellan villkorligt och ovillkorligt fängelsestraff. I sådana fall ska domstolen kunna döma gärningsmannen till kombinationsfängelse där ett kort ovillkorligt fängelsestraff (mellan 14 dygn och tre månader) ansluts till ett långt villkorligt fängelsestraff. Detta förutsätter att ett villkorligt fängelsestraff jämte tilläggspåföljder skulle vara ett klart otillräckligt straff.

I kombinationsfängelse ingår alltså alltid ovillkorligt fängelse, som inte kan dömas ut som samhällstjänst eller övervakningsstraff.

I vissa undantagsfall ska även ett fängelsestraff som överstiger två år kunna dömas ut som kombinationsfängelse. Dessa fängelsestraff måste för närvarande dömas ut ovillkorligt. Ett fängelsestraff som överstiger två men inte tre år ska enligt förslaget kunna dömas ut som kombinationsfängelse så att längden på det ovillkorliga fängelsestraffet är mellan tre månader och ett år. Detta förutsätter att kombinationsfängelse är särskilt motiverat utifrån lindrings- och skälighetsgrunder som redan ingår i strafflagen och att brottets allvarlighet, gärningsmannens skuld eller gärningsmannens tidigare brottslighet inte förutsätter att hela straffet döms ut ovillkorligt.

Lindringsgrunder är till exempel det att betydande påtryckning har medverkat till att brottet har begåtts och det att förlikning har ingåtts mellan gärningsmannen och målsäganden. Skälighetsgrunder är exempelvis gärningsmannens höga ålder och det att en anmärkningsvärt lång tid har förflutit sedan brottet begicks.

Enligt arbetsgruppens bedömning skulle kombinationsfängelse kunna dömas ut i en del av sådana fall där det för närvarande har dömts ut ett villkorligt fängelsestraff med tilläggspåföljder trots att domstolen har varit mycket nära att döma ut ett ovillkorligt fängelsestraff. Å andra sidan skulle en del av de nuvarande ovillkorliga fängelsestraffen dömas ut som en kombination av ett villkorligt och ovillkorligt straff. Den främsta målgruppen för kombinationsfängelse är förstagångsförbrytare som gjort sig skyldiga till allvarliga brott och som för närvarande döms till långa ovillkorliga fängelsestraff.

Arbetsgruppen var inte helt enig om betänkandets innehåll. De medlemmar som representerade justitieministeriets kriminalpolitiska avdelning förhöll sig reserverat till den föreslagna reformen. Dessa tjänstemän anser att förslagen medför vissa problem och farhågor såsom ett otydligare påföljdssystem och ökade kostnader för verkställigheten av påföljder.

Ytterligare upplysningar:
arbetsgruppens ordförande, justitierådet Ilkka Rautio, tfn 02956 40135, och
arbetsgruppens sekreterare, lagstiftningsrådet Matti Marttunen, tfn 02951 50548