Lagstiftningen om människohandel och dess tillämpningspraxis ska klargöras
Justitieministeriets arbetsgrupp anser att strafflagens bestämmelser om människohandel och koppleri samt motiveringen till dem bör preciseras och kompletteras. Syftet är att lagstiftningen och dess tillämpningspraxis bättre än för närvarande motsvarar de internationella dokument som är bindande för Finland, bland annat EU:s direktiv om människohandel som antogs förra året.
Utnyttjande som är relaterat till människohandel bedöms förekomma särskilt inom organiserad prostitution. På detta sätt har människohandelsbrott en anknytning till koppleribrott. Under den senaste tiden har alltmer uppmärksamhet ägnats också åt arbetsrelaterad människohandel.
Genom de föreslagna lagändringarna och kompletteringarna i motiveringen klargörs i synnerhet gränsdragningen dels mellan människohandelsbrott och koppleribrott, dels mellan människohandelsbrott och ockerliknande diskriminering i arbetslivet.
Justitieminister Anna-Maja Henriksson är nöjd med de lagändringar som arbetsgruppen föreslår. - Det föreslås till exempel att gärningssättet påtryckning överförs från bestämmelsen om koppleri till bestämmelsen om människohandel. Gärningar som innefattar påtryckning ska först och främst anses som människohandel, inte som koppleri.
Det ska tydligare än förut framhävas att det är en form av människohandel att göra en person till föremål för förhållanden som kränker människovärdet. Dessutom ska tvångsarbete nämnas som ett exempel på förhållanden som kränker människovärdet. Begreppet "tvångsarbete", som visat sig vara problematiskt, ska i motiveringen till paragrafen definieras mer detaljerat än för närvarande, bland annat utgående från Internationella arbetsorganisationens indikatorer.
Justitieminister Henriksson anser att förslaget om att förbättra ställningen i straffprocessen för den som har varit föremål för koppleri är av särskild vikt.
- Ett rättegångsbiträde och en stödperson ska kunna förordnas för att under förundersökningen och rättegången bistå en person som har varit föremål för koppleri, oberoende av om han eller hon anses vara målsägande eller har framställt yrkanden i målet.
Arvodet och ersättningen till biträdet och stödpersonen ska betalas av statens medel.
Det straffrättsliga ansvaret för ockerliknande diskriminering i arbetslivet ska utvidgas. Även juridiska personer, dvs. företag och samfund, ska enligt förslaget kunna dömas till samfundsbot för detta brott. Dessutom kan den som vid näringsverksamhet har gjort sig skyldig till ockerliknande diskriminering i arbetslivet meddelas näringsförbud.
Skyddet av offren för och vittnen till människohandelsbrott och deras närstående är en viktig del av bekämpningen och utredningen av människohandelsbrott. Enligt arbetsgruppen erbjuder lagstiftningen medel för att skydda personer som deltar i straffprocessen. Dessutom har det utvecklats praktiska förfaranden för skyddet. Därmed är förutsättningarna för att kunna skydda personer som deltar i behandlingen av människohandelsbrott adekvata. Enligt arbetsgruppens utredning finns det dock utrymme för förbättring i detta avseende. Frågorna som kommit fram vid utredningen håller på att diskuteras bland annat vid den av inrikesministeriet tillsatta arbetsgrupp som utreder möjligheterna att utveckla hjälpsystemet för offren för människohandel. Arbetsgruppen avses slutföra sitt arbete före slutet av år 2013.
Bakom arbetet av den arbetsgrupp som nu överlämnat sitt betänkande ligger särskilt den nationella människohandelsrapportörens, dvs. minoritetsombudsmannens, berättelse och riksdagens uttalanden med anledning av berättelsen samt slutrapporten av styrgruppen för den preciserade handlingsplanen mot människohandel. Behovet av att utveckla lagstiftningen om människohandel har också lyfts fram i statsminister Jyrki Katainens regeringsprogram.
Ytterligare upplysningar:
arbetsgruppens ordförande, lagstiftningsrådet Janne Kanerva, tfn 02951 50340, och arbetsgruppens sekreterare, lagstiftningssekreterare Mirja Salonen, tfn 02951 50440, e-post: fö[email protected]