Lagstiftningen om fångtransporter reformeras och placeringen av häktade överförs till Brottspåföljdsmyndighetens lokaler

Lagstiftningen om fångtransporter reformeras och placeringen av häktade överförs till Brottspåföljdsmyndighetens lokaler

OM017:00/2020 Lagstiftningsprojekt

Justitieministeriet och inrikesministeriet har inlett ett projekt för att bereda de ändringar som förutsätts i lagstiftningen för att överföra uppgifterna med placeringen av häktade till Brottspåföljdsmyndigheten. Även lagstiftningen om fångtransporter reformeras under projektet.

Projektets framskridande

Projektets basuppgifter Avslutat

Projektets nummer OM017:00/2020

Ärendenummer VN/13729/2019

Projektets arrangör justitieministeriet

Uppgiftsklass Regeringens proposition bereds

Mandattid 14.1.2020 – 31.5.2024

Datum för tillsättande 14.1.2020

Lagberedning

RP med förslag till reformering av fångtransportlagstiftningen och överföring av placeringen av häktade till Brottspåföljdsmyndighetens lokaler
  • 1

    Under beredning

    Godkänd i planen för sessionsperioden 31.8.2023
  • Överlämnades inte under sessionsperioden

I projektet bereds de ändringar som förutsätts för att överföra uppgifterna med placeringen av häktade till Brottspåföljdsmyndigheten. Även lagstiftningen om fångtransporter reformeras.

Ansvarig ministerJustitieminister Meri

KontaktpersonJuho Martikainen, justitieministeriet

Lagstiftningsplan för vårsessionen 2024

Mål och resultat

Målet för projektet är att häktade i regel inte längre ska placeras i polisens förvar efter häktningsrättegången från och med ingången av 2025, utan i fängelserna. Samtidigt bör man dock se till att förundersökningsmyndigheterna har möjlighet att utföra förundersökningarna effektivt och att man kan övervaka de begränsningar som gäller för häktades möjligheter att kontakta andra människor.

De centrala målen för systemet för fångtransporter är att förbättra bemötandet av de häktade och förbättra deras förhållanden samt att få till stånd ett system som är effektivt, ekonomiskt och säkert. Ändringarna i systemet för fångtransporter behöver inte nödvändigtvis verkställas med samma tidtabell som lösningarna i fråga om placeringen av häktade.

Sammandrag

Justitieministeriet och inrikesministeriet har inlett ett projekt för att bereda de ändringar som förutsätts i lagstiftningen för att överföra uppgifterna med placeringen av häktade till Brottspåföljdsmyndigheten. Även lagstiftningen om fångtransporter reformeras under projektet.

Utgångspunkter

Genom den ändring av häktningslagen som trädde i kraft vid ingången av 2019 förkortades den tid som häktade får hållas i polisens förvar från fyra veckor till sju dygn. Dessutom skärptes förutsättningarna för att få hålla en häktad i förvar. Skärpningen berodde bland annat på den kritik som internationella och nationella tillsynsorgan hade framfört i fråga om att häktade placeras i polisens lokaler. Även enligt Europarådets bestämmelser gällande fängelser borde häktade i regel placeras endast i fängelser.

Den arbetsgrupp som genomförde ändringen i ovannämnda häktningslag konstaterade i sitt betänkande att häktningslagen borde ändras så att de häktade placeras i ett fängelse omedelbart efter att beslutet om häktningen har fattats och att undantag ska få göras endast i mycket exceptionella situationer. Arbetsgruppen ansåg att lagändringen bör göras så fort som möjligt efter att reformen har genomförts, senast före 2025. Även riksdagens grundlagsutskott ansåg att målet på lång sikt borde vara att häktade ska placeras i ett fängelse direkt efter häktningsrättegången.

De bestämmelser som gäller fångtransporterna är föråldrade. De uppfyller inte de krav som ställs i dag på sådan lagstiftning som gäller till exempel den rättsliga ställningen och förhållandena för personer som transporteras eller de befogenheter och ansvar som de myndigheter som sköter transporterna har.

De största problemen inom fångtransporterna i dag gäller den föråldrade lagstiftningen, bristerna i informationsgången, de orimligt långa transporttiderna, bristerna i transportutrustningen, bristerna i fångarnas förhållanden samt fångarnas hälsotillstånd (bl.a. tillgången till rätt medicinering).